Tint of Rain

Hade skola idag egentligen. Sovmorgon. Upp runt 10, lämnar mitt rum runt 11.40. Ska inbefinna mig på skolan 12.40 så har gott om tid på mig. Tidspessimist är jag, skulle säkert ha kunnat väntat och gått runt 12, men det går inte för sig. Dessutom så vet man ju aldrig med SL. Åh, denna fantastiska kollektivtrafik. Om den ändå fungerade så som den skulle. Istället så är signalfel och nedrivna ledningar något man ofta hör. Förseningar.

 

Hur som helst så hoppar jag på röd linje. Famlar runt i mörker trots att jag sitter i en ljus tunnelbanevagn. Känns som om jag håller på att kvävas. Det kan tilläggas att jag spenderade hela morgonen med att gråta. Ångesten var där från början, såklart. Och vädret matchade humöret. Regn. Har gummistövlar med regnbågsfärgade skosnören på mig. Men det syns ingen regnbåge på himlen.

T-Centralen. Dags för byte. Eller egentligen så är det dags för byte, men jag har tappat kontrollen. Ska mot blå linje men fötterna lyder inte. Får ingen luft. Vänder om och finner mig själv stående uppe vid "spottkoppen" på centralen. Står där ett tag innan jag drar mig in på Pressbyrån och köper en Starbucks kaffe för onödiga 25 kr. Tänker att jag kunde ha köpt en Skogaholmslimpa för det, eller pasta. Men jag orkar inte bry mig för det lugnar ner mig och är gott. Sitter på en bänk och observerar folk. Ser dem rusa förbi och stressat se på informations tavlorna efter avgångstider. Ska jag vara ärlig så ville jag också stå där och se efter en avgång. Vet precis vilket tåg jag vill hoppa på. Tåget hem. Hem som i hemma där jag bodde innan Stockholm.

 

Istället sitter jag kvar och kollar på mobilen. Har twittrat frenetiskt för att få utlopp någonstans. Fnissar till när jag ser en vän kommentera en rolig sak. Känner att jag kan andas lite bättre. Ser att klockan är 12.30. Finns inte en chans att jag hinner till skolan på 10 minuter, och gör ett val. Skiter i skolan. Bestämmer mig för att ta en promenad.

 

Går ut från centralen och blir förvånad av alla ombyggnationer som pågår. Går nästan vilse men tar mig efter en stund till Plattan, och därifrån till Gamla Stan. Det har slutat regna när jag når min destination, SF-bokhandeln. Och det har nästan slutat regna inom mig då. Stormen har i alla fall lagt sig till viss del.

I affären så kollar jag på roliga böcker och MMS:ar min vän bilder på dem jag skrattar åt. Ler och skickar en bild på boken "How to tell if your cat is plotting to kill you". Vet ju att hen har katter hos sina föräldrar. Får svaret att hen skulle vilja ha en sådan bok. Jag går omkring ett tag till innan jag hittar något åt mig själv. The Zombie Survival Guide står på en hylla och jag har ju funderat på att köpa den i flera år. Så ska jag...? Klart jag ska. Och köper den där boken om katter också, inte åt mig, utan åt min vän. Känns kul att göra någon glad. Får tillbaka lite av min kontroll igen. Ångestens klor sitter inte lika djupt inborrade längre.

 

När jag går ut från butiken så har det ljusnat ännu mer och jag tar ett djupt andetag. Det känns bra att gå tillbaka till centralen. Känns rätt så bra att sätta sig på röd linje igen och bege sig tillbaka till mitt lilla studentrum. Men ångesten ligger där i bakhuvudet. Nu säger den åt mig att jag är patetisk som skippade skolan. Patetisk som blev nästan paralyserad inför tanken att hoppa på blå linje mot skolan.

 

Men det spelar ingen roll längre. För nu sitter jag i min kontorsstol, kollar på klockan och vet att de andra i klassen nu har praktisk lektion och slutar om en timme. Borde inte grubbla på det nu då det är försent att ta tag i det. Så det blir nog en kvälls läsning om hur man överlever en zombie-apokalyps och hur man identifierar mördar-katter. Dessutom stängs mitt internet av i nästan 24 timmar om en stund, så får passa på att göra något utav den tiden.

 

Jag gör min comeback imorgon. Skola och allt därtill. Sen är det helg. Då ska jag le och umgås med en vän på lördag, och min mor på söndag. Och jag kommer vara i kontroll igen. I alla fall för en stund.